1

Tråd: Guds vilja

Hur skiljer man på sin egen vilja från Guds vilja? Hur vet jag att det handlar om Guds vilja och inte min eller vice versa? I bästa fall kanske de stämmer överens:-)

2

Sv: Guds vilja

Vad klokt uttryckt!

Ja, den här är ingen enkel fråga... och man kan lätt missta sig inom detta område.
Gud talar inte till oss genom telefonluren... och inte heller tydligt svenska!

Han talar till vårt hjärta på ett hemligfullt sätt och vi måste försöka förstå, tolka.
Han använder sig oftast av medlare för att kommunicera med oss: bibeln (profeterna), vänner, andlig ledare, omständigheter, osv.
Vår uppgift är att låta den Helige Ande öppna oss till hans ”röst” och bli lyhörda.
När vi genom bön tror ha förstått hur Gud vill leda oss vidare, brukar det bekräftas allteftersom genom vissa tecken som t ex ett ord i Skriften eller från vår vägledare, frid och glädje i vårt hjärta mm...

Syster Céline

3

Sv: Guds vilja

Kära Elisabet, m fl,
Jag kommer att tänka på engelska ordet SELFLESSNESS.
Guds vilja utgår från ett "gudsperspektiv" som inte innehåller något "jag". Som Guds avbild(er) bemöter även vi, till att börja med, livet endast genom gudsperspektivet. Och jag tror, att trots det jag-perspektiv som så småningom kan överta oss helt, behåller vi själva förmågan att åter lära oss att se livet ur Guds "ögon".

Jag tror att vi gör Guds vilja när vi bemöter vardagen med en önskan att förstå den, enbart för förståendets skull. Då blir vi närvarande, "jag-lösa", insiktsfulla och med tiden, förhoppningsvis mer ödmjuka inför andras tillkortakommanden.

Hermit

http://twitter.com/HPhilosopher

4

Sv: Guds vilja

Tack för svaren!
Min fråga om Guds vilja handlade delvis om olika konkreta val man ställs inför i livet. Då tycker jag mig inte komma långt genom viljan att förstå vardagen som Hermit skriver. Men jag håller med om att viljan att förstå kan leda till en ödmjukare inställning. Vilket ju i sig kanske hjälper till att lyssna på Gud.

Men jag tror det mer handlar om ordet selflessness som Hermit nämner. Alltså att försöka ta sig förbi egot och allt som handlar om mig själv. Då tror jag att man kan börja lyssna till Guds röst istället. Men att ta sig förbi egot är lättare sagt än gjort!
Genom bönen brukar en del klarna för mig dvs man kommer förbi flera lager av sig själv. Kanske att just med en ödmjuk nyfikenhet försöka öppna sig inför Guds röst.

5

Sv: Guds vilja

Elisabet skrev:

Min fråga om Guds vilja handlade delvis om olika konkreta val man ställs inför i livet. Då tycker jag mig inte komma långt genom viljan att förstå vardagen som Hermit skriver.

Kära Elisabet,

På sätt och vis har du naturligtvis rätt; att vilja förstå det man bemöter ger sällan så konkreta svar på mer specifika frågor.
Men om vi tänker oss mera allmänt och jag omformulerar mig så här: att "selflessly" bemöta livet med viljan att existentiellt - eller varför inte, andligt! - förstå det, kan innebära att ta beslut just utifrån denna önskan och inte, som annars kanske mera brukligt, utifrån en personlig situation/mer specifikt mål?

Med det som ideal, vill man inte längre styras av personliga önskemål och preferenser. Många sorts beslut blir därför oviktiga nu och plötsligt riskerar man att missuppfattas som oengagerad och passiv (alt. självuppoffrande [på ett för andra, negativt vis]). Till en början är detta svårt att hantera och man kan dagligen behöva påminna sig om vikten av att bemöta alla med uppmärksamhet, välvilja och ödmjukhet. Med tiden inser man att man faktiskt kan det; mycket just tack vare att man inte längre ägnar så mycket energi åt att förverkliga personliga drömmar och mål :)

Hermit

http://twitter.com/HPhilosopher