Klostrets historia och systrarnas liv

Kongregationen Les Dominicaines des Sainte Marie des Tourelles har sitt ursprung i Sydfrankrike där spanjoren Dominikus på 1200-talet grundade ett kontemplativt kloster för kvinnor i Prouilhe. Han kallade detta kloster för La Sainte Prédication, dvs Den Heliga Predikan. Dominikanorden som består av både bröder och systrar, kallas också för predikarorden och de fattiga tiggarbröderna vandrade fram på gator och vägar och predikade evangeliet. Benämningen av klostret i Prouilhe visar dock på en mycket viktig intuition hos Dominikus; att predika är inte bara att tala. ”Tystnaden är predikarnas moder”. I Prouilhe talade man inte om Gud, med människorna. Man ”talade Gud”.

Ifrån Prouilhe utgick år 1898 en liten grupp systrar för att grunda ett nytt kloster i Montpellier, i Sydfrankrike. Inom denna nya stiftelse kom systrarna att beredas rum för mer seriösa studier än vad som annars var möjligt för kvinnor i kloster på den tiden. Kyrkofäderna, bibliska språk, filosofi mm blev nu tillgängliga även för systrar. Biskopen i Montpellier var den första som själv anmälde sig för att få undervisa i grekiska.

50 år senare, år 1948 kom 3 dominikansystrar från Montpellier till Lund för att det dominikanska, kontemplativa livet skulle få slå rot i ett protestantiskt land. 1956 flyttade de till Röglebäck, 1 mil utanför Lund, där man köpt en gammal Skånegård och sedermera också byggde ett litet kloster. Några år tidigare grundades också från Montpellier ett kloster i Libanon, där man såg en möjlighet till ett möte med den muslimska världen. Denna strävan att ständigt sträcka sig utåt för att dela med sig av det kontemplativa livets frukter är karakteristiskt för dominikansk spiritualitet. Ett av Dominikanordens deviser är Contemplari et contemplata aliis tradere. Frukten av det kontemplativa livet skall förmedlas vidare.

Prislistan har justerats något sedan dess

Bönelivet utgör själva hjärtat i systrarnas liv; gemensam liturgisk bön och enskild tyst bön. Livet i klostret följer en regelbunden bönerytm där man i tidegärden läser och begrundar Guds Ord och med Psaltarens ord förenar sig med människor i alla situationer, i ångest, oro, vrede eller glädje. Dominikansk liturgi präglas av glädje och en önskan att uttrycka något av Guds oändliga skönhet.

Denna bön finner också näring genom studierna. Guds Ord skall också utforskas intellektuellt och i viss mån ”förstås”…. Människans intellekt är en gåva från Gud och hon får bruka det till att förhärliga honom och förundras över hans ofattbara nåd och godhet. Studierna är en bön till Sanningen!

Men en sanning som inte sätts i praktik är ingenting värd. Det är först och främst i det gemensamma livet som systrarna förverkligar evangeliet och som halten av det inre livet sätts på prov; Att följa Kristus i det dagliga livet innebär att tjäna istället för att betjänas, att bära varandras bördor, att förlåta… Den som vandrar den vägen får uppleva att ”himmelriket är mitt ibland er”.

Veritas – Sanning – är ett av dominikanordens honnörsord. Den präglas av kunskapstörst och längtan att i allt som omger människan finna sanningen; dvs Kristus själv. Med sitt liv vill systrarna i Rögle kloster förmedla denna djupa sanning om Kristus till sin omgivning.